Det första som tas upp i boken är ett exempel från 1906, när en brittisk forskare vid namn Francis Galton går på bondemarknad. du vet de där vanliga, kobingo, skjuta på konservburkar, utbyta hölado-historier och såklart, gissa vikten på kon o vinn köttet. Herr F nu då, han får en tanke om att faktiskt räkna ut medelgissningen för att visa att folk generellt är dumma, och sätter sig så ner efter att ha frågat ägaren om det är okej, o det visar sig, att när alla rösterna är räknade, så är den mediala gissningen bara några gram ifrån den totala vikten o nästan ett helt kilo närmare än den person som gissat närmast. vilket totalt chokade herr F o alla runtomkring, eftersom han försökte bevisa att människor är korkade och sagt så.
Runt detta skapades då teorin om att en folkmängd är smartare än enskilda individer, och i hela boken får man följa olika case studies, och såklart även några som visar på att människan kan i stora samlingar oxå vara otroligt dumma. men när vi alla arbetar som individer, för våra egna mål, o sen tar allt det vi gjort o delar på mitten, då blir det närmast ett utopiskt resultat.
då alla kapitel är nästintill fristående så tänkte jag ta o citera ettav mina favoritstycken till er, från sista kapitlet som handlar om politik (och eftersom boken är skriven av en Amerikanare-US- så blir det såklart Amerikansk -US- politik)
"It's hardly a difficult task to come up with evidence of how little American voters know. For instance, a 2003 poll found that half of those surveyed did not know there had been a tax cut in the previous two years, Thirty percent of Americans thought Social Security and Medicare taxes were part of the income-tax system, and another quarter didn't know if they were or not.
At the height of the cold war, half of all Americans thought the Soviet Union was a member of NATO. Given all this, is it really plausible that American voters will really make senseible policy choices?"
/BokBananen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar