Have a little faith ; Mitch Albom

nu är det såhär, att jag kanske är lite partisk, redan från början.
jag lider nämligen utav övertygelsen om att mitch albom skriver fantastiska böcker, läst tre av hans tidigare, tuesdays with morries, five ppl u meet in heaven och for one more day.

grät som en trasig vattenballong i alla tidigare böcker, och det var ingen större skillnad mot denna.
vacker, rätt igenom, tar upp små o stora frågor inom tro, hopp och kärlek.
full av vänskap som går utöver det vanliga, individer som tar sig tid för sina medmänniskor o allt de där underbara som man i annat fall e övertygad inte finns i länder som US of A.

have a little faith, börjar med att mitch då, får frågan av sin rabbin, vill du skriva en (vad de nu heter på svenska vet jag inte, kan de vara dödsruna? fast de är de ju inte, det är ju ett TAL som hålls på begravningen, som beskriver vem personer va, vad den åstakommit i livet o bla bla bla allt de där) till min begravning? och mitch går med på det, och man får följa dessa två under 8a års konversationer, med inslag av mitch's barndomsminnen, predikor som rabbin gjort och sparat, och henry.
henry är prästen som mitch börjar prata med efter att ha haft något djupt samtal med Reb (the rabbi, The REB) och henry var en totally messed up person! droger, fängelse, skjutvapen u name it, o gjorde helomvändning o blev präst. o driver nu I'm my brothers keeper kyrkan i detroit, där han mest satsar på att hjälpa hemlösa. och boken följer såväl henry o hans förflutna och dagliga kamp för att hjälpa dem i nöd, som den följer samtalen med reb och hans förfall i sjukdom och ålderdom.

sista 30 sidorna, totalt nersölad av tårar. de kunde inte sluta rinna o jag kunde inte sluta läsa. eller ja. på ett par ställen blev jag så illa tvungen för att det helt enkelt blev för känslosamt. typ som när det här talet som boken igenom faktiskt handlar om kommer. då , störtflod.
men tro inte att du inte kommer undan med att inte läsa en albom. för även om hans böcker handlar om döden i allmänhet, så handlar de mest om livet. och vägen igenom det. o kärlek, o minnen o familj o massa annat gosegos o underbara saker.

*nästan så jag blir lite tårögd igen o de är flera timmar sen jag läste boken*

/BokBananen